Sorel Tävling

Hejsan,

mitt allra bästa regniga sommarminne är från mitt jobb. Jag och mina två kollegor var i skogen med vår barngrupp. Precis när vi skulle äta vår lunchmatsäck började det regna. Vi och barnen letade efter granar att sitta under. Vi fick i oss lunchen kurande under varsin gran. För att göra den blöta skogpromenden hem lite roligare så började vi och barnen leka indianer och gick över stockar och sten, under grenar och genom buskasjer. När vi kommer ut på stigen utbrister min ena kollega:
-Jag skulle så mycket hellre vara i ett varmt och mysigt shoppingcenter just nu!
Jag tittar på henne, och hennes hår står på ända, fylld med granbarr och de blå ögonen bara tittar beende på mej. Hahaha, jag kunde inte hålla mej för skratt och mitt i allt det blöta, kalla eländet så hittade barnen och vi skrattet
Ha en fin kväll, Anne Lene

Hej
Jag vill dela med mig av mitt regnigaste sommarminne.
Vi var uppe i Åre på fjällvandring med min scoutgrupp. Vi startade första dagen med strålande sol och en helt fantastisk dag med vackra vyer, slog upp tälten första natten och allt kändes fantastiskt. Morgonen startade med en tjock dimma och då menar jag riktigt tjock, vi hann precis få ner tält och få i oss frukosten och påbörjat sista etappen av vår vandring när regnet formligen forsade ner på oss. Det öste ner resten av dagen och nästan alla gick med vatten i stövlarna, men vi hade gott humör och såg allt från den ljusa sidan, vi fick uppleva fjällvärldens absolut bästa och sämsta sida…när vi kom fram till scouternas stuga i Mullfjäll så var bastun riktigt trevlig vill jag lova..Ett underbart minne som jag delar med alla mina fantastiska scouter…”en scout möter svårigheter med ett gott humör” det var precis vad VI gjorde..

Mitt finaste och roligaste minne från en regnig sommardag måste vara när min son Dante var precis ett år gammal. Hans första sommar på ‘stående fot’. Det var ganska varmt ute, men regnet öste ner. Vi hade svårt att sysselsätta oss efter några timmars lek inomhus och jag bestämde mig för att det var dags att introducera det där med att hoppa i vattenpölar för mitt frö. Sagt och gjort, vi klädde på oss våra regnkläder och stövlar och gav oss ut. Leken började med att Dante klampade lite i de stora pölarna. Så började han springa och skvätta, så tog vi fram spadar och hinkar och gud vet allt och jösses som han lekte.
När han låg på mage i vattenpölen och plaskade med både armar och ben under lyckliga tjut stod jag brevid och skrattade ända nerifrån magen. Underbart att se! Det är ett härligt minne!